Har strosat runt på stan i värmen hela dagen, och ägnat mest tid åt att intervjua förbipasserande folk på stora torget, politiker och andra viktiga personer som har en åsikt om tiggeri. Ni förstår, detta behövs i skapandet av det viktigaste projektet i skolan nu för tiden: ett radioprogram. 

Stekte i solen hela eftermiddagen med Nea, och passade även på att ta det första doppet i år.

Kvällen och natten spenderades i Flogsta, mestadels på ett tak där vi fistpumpade i takt med musiken. Måste medge att jag hade jättekul emellanåt. Aina anlände, och någonstans i trapphuset på väg ned mot marken spillde jag väl ut den där jätteroliga känslan. Vet inte vad vi sysslade med. Jag låter de över 4000 orden som ligger gömda i de fyra sista bilderna tala.

Solen har gått upp och fåglarna kvittrar, omgivningen tyder alltså på ett uppvaknande. Mina trötta ögon är definitivt inte jämn takt som omvärlden, så wish me luck, jag kommer aldrig kunna sova.

Från min finiskväll

Det kändes som att jag levde i en mörk avgrund, men det var med ett hastigt ryck som drogs jag bort därifrån. I vilken riktning jag än går nu för tiden, så känns det som att jag går jag längre och längre bort från den dunkla plats jag bara för några dagar sedan spenderade mina både dagar och nätter. Kan inte minnas senaste gången jag levde med en sån glädje som nu, att det spritter i kroppen mest hela tiden. En oväntad helomvändning, tacksamheten är bigmama sized.

Strax efter mitt inlägg nedan somnade jag i solen, och väcktes efter några timmar av ett samtal som fick mig att någon halvtimme senare möta upp emmelie. Vi begav oss till en av mina favoritplatser sedan igår. Så mysigt och skönt och trevligt och ÅHÅ vad bra vi är.

Är redan hemma sen någon timme tillbaka. Bestämde mig för att ta sovmorgon imorse, sedan hade endast en lektion på tjugio minuter, och därefter slutade vi visst -så skööönt. Sitter ute på altanen just nu, och solen kom nyss fram. Love this way of living

Satan vad glad jag har varit ikväll.
Så häääär goa skönisar till vänner ♥

Keanes refräng uppmuntrar, "it's just another day, nothing in my way".
Solen skiner, jag cycklar mot tåget och låter mungiporna vila lite högre upp än vanligt. Världen är så fin så här års. Det är en sån grönska och luktar så gott. Ett djupt andetag lugnar och bekräftar någon slags frihet.

Jag kan nog inte beskriva det bättre än Emmelie, när hon säger att hon bara vill rulla runt i gräset och gosa in sig i det. Hennes beskrivning skapade en vision som jag gärna ville fullfölja, så jag hamnade på en gräsplätt med näsan nedtryckt mot det gröna. Och idag rullade Emmelie helt plötsligt iväg bort från oss nedför en gräsbacke. Jacob såg ut som ett frågetecken medan lilla emmelie skrattandes försvann längre bort. 

Åh. Älska. Sommarens. Återkomst.

Tänkte bege mig ut och fota tidigare idag, men inställningarna på kameran var från helvetet. Hann ut till trädgården i några minuter innan jag gick in igen. Resultat: kassa bilder på omgivningen & bilder på mig själv (det blir alltid så, sånt jävla ego).

Likt Bree Van de Kamp polerar jag ytan för att tänka bort det oputsade som gömmer sig bakom. Jag har alltså storstädat huset idag. Som belöning fick jag en högtalare av pappa, en liten som är lätt att ta med sig till stranden i sommar. Har längtat efter den presentet ända sedan förra sommaren.

Mitt i allt kaos mår jag bra. Besides, mor min är frisk nog att bege sig till jobbet nu för tiden. Fet like på den va.